söndag 26 juni 2011

Bana 6, söndagen 26 juni, klockan 12:24

Den Där Bollen. Från och med nu hänvisar uttrycket till ett par minuter i mitt liv. Kanske var det den tjugofjärde och tjugofemte av våra sextio på bana sex (planen med egen ingång och presenning längs långsidan). Som ett streck flög bollen mellan mig och min syster, hon med uppenbar fallenhet. Hårda och välgrundade slag från baslinjen. Den arma bollen omformades till ett gult gummiägg, när vi slog raseriet ur oss. Jag med min dubbelfattade backhand, hon med sin stabila forehand. Mot krysset, in mot nät, med enkla studs. Efter att ha hållit på allt för länge hinner jag tänka: Vi behöver ett avslut, bollen kräver det, en retur i nät vore en skam, som en straffspark över mål. Några vändor senare skär jag en reva i luften med mitt racket. Energin från systerns högerarm omvandlas till en stoppboll. Strax, strax förbi nät. Sedan slår den sig ner, och rullar över sidlinjen. Jag vet i samma sekund att jag upplevt något fulländat – alla världens klockor slutar röra sig. Vore jag en professionell tennisspelare hade jag inte haft annat val än att där och då avrunda min karriär.

2 kommentarer:

  1. Vilken bra blogg. Som jag upptäckte nu.

    SvaraRadera
  2. Du gör mig glad! Tack!

    Du läser för övrigt en annan blogg jag skriver.

    SvaraRadera