Om ett inlägg jag tänkt mig

Framför mig på köksbordet finns en utriven notis om skrivbordets betydelse. "Kan skrivbordet vara en motsvarighet till konstnärens ateljé eller musikerns instrument?" frågar Svenska Dagbladet med ett oskrivet javisst mellan raderna. Min tanke när jag separerade notisen från tidningen var att formulera ett inlägg om platser. Om hur det från ett kontor kan vara självklart att ringa ihop tio människor till viktiga ärenden, medan det från hemmet kan dröja veckor, månader innan rätt person blir kontaktad. Typ en hantverkare. Att det inte alltid måste vara vårt fel. Att det kan vara platsens fel. Att den signalerar saker, och därmed både stjälper och hjälper. Och det här inlägget jag hade tänkt skriva skulle egentligen ha med tennis att göra. Men jag kommer ärligt talat inte ihåg hur.